Därför pratar SFS om obehöriga lärare

Aldrig hade vi kunnat förutspå att uttrycket “obehöriga lärare” skulle väcka så många känslor. Sanningen är, som både vi själva och många andra vet, att pedagogisk utbildning inte längre är ett krav för att få bli universitetslärare. Det var just för att uppmärksamma detta som vi valde att använda begreppet. Vi tror att många faktiskt förvånas över att man sedan ett antal år inte behöver någon utbildning i pedagogik och didaktik för att få bli lärare i högskolan. (Är det inte konstigt att den lärare som undervisar i grundskolan måste ha pedagogisk utbildning, men att den person som utbildat läraren inte behöver ha det?) Vi anser att kravet på pedagogisk utbildning borde återinföras. Allafattarutomjag logotyp

Det som redan är ett krav för att få bli universitetslärare är pedagogisk skicklighet. Tyvärr visar SFS undersökning att den pedagogiska skickligheten inte alltid definieras, bedöms och belönas på ett rättssäkert sätt. Det är en viktig fråga för universitetslärare att bry sig om, särskilt om de vill vara legitima experter på högskoleutbildning och ha studenternas och samhällets förtroende.

Därmed inte sagt att en tio veckors-kurs i pedagogik skulle göra alla lärare till bättre pedagoger. Men kanske skulle det ändå vara en rimlig miniminivå, som sedan ska fyllas på med kontinuerlig vidareutbildning. Det är självklart allvarligt att dagens kurser i högskolepedagogik inte alltid håller en tillräckligt hög kvalitet, inte utvärderas tillräckligt och inte utvecklas. Men lösningen måste i så fall vara att höja kvaliteten på kurserna snarare än att låta bli att gå dem. Många goda exempel på kurser som fungerar bra finns också, till exempel finns kurser som består av övningar i att utveckla den egna undervisningen och som knyter an direkt till professionen.

Andreas Åkerlund från Uppsala universitet skriver i ett blogginlägg att SFS försöker “deligitimera den akademiska professionen genom att antyda att en stor del av dess medlemmar inte är formellt kvalificierade”. I motsats till honom tror vi att återinförandet av ett behörighetskrav skulle bidra till att höja utbildningsuppdragets status. I andra yrken leder utbildning till högre legitimitet, så vi förstår inte varför det inte skulle gälla även för universitetslärare. Precis som Andreas Åkerlund menar vi att en stark universitetslärarprofession är en del av lösningen på högskolans kvalitetsproblem, men det hindrar oss inte från att belysa de brister som ändå finns. SFS rapport säger heller inget om att lärarnas pedagogiska och didaktiska kunskaper skulle vara bristfälliga, bara att det inte går att garantera att de är goda.

SFS utgår alltid från studenternas perspektiv
När vi släppte rapporten fick vi höra från flera håll att SFS borde fokusera mer på att lärare i högskolan ska få bättre arbetsvillkor, istället för ifrågasätta deras kompetens som lärare. Från SFS sida bidrar vi mer än gärna till en diskussion om arbetsvillkor eftersom det också handlar om att skapa bättre förutsättningar för undervisning. Dock visar vår rapport att lärosätenas arbete för att stödja och uppmuntra pedagogisk utveckling är bristfällig på många håll och att det inte är säkert att bättre arbetsvillkor och mer resurser automatiskt skulle leda till bättre undervisning. I de akademiska miljöer där det finns bättre arbetsvillkor och gott om resurser förekommer ändå bristande pedagogik. SFS roll är att arbeta för studenternas bästa och att ställa de krav som behövs för att studenter ska få bättre utbildningar och bättre förutsättningar att studera. Vår roll är således inte, och får heller aldrig bli, att företräda lärarna, det finns det redan andra aktörer som gör.

Vi skulle också önska att studenters perspektiv skulle tas på större allvar i debatten om pedagogik i högskolan. Det är studenterna som går utbildningarna som bäst kan beskriva hur väl undervisningen fungerar. För att höja kvaliteten på våra utbildningar måste studentens lärande sättas i centrum och studenter välkomnas som fullvärdiga medlemmar i akademin. Det gäller i undervisningssalen så väl som i debatten mellan rektorer, lärare och studentkårer på alla nivåer.